Blomma
Systrar och bröder; skadade rötter, stympade stjälkar, torra blad; brutna, men inte döda: med jord är vi förenade; i skogsbryn och på äng brister nu vårt tålamod; det är hög tid att slå tillbaka.
Stavelser för planeten
Systrar och bröder; skadade rötter, stympade stjälkar, torra blad; brutna, men inte döda: med jord är vi förenade; i skogsbryn och på äng brister nu vårt tålamod; det är hög tid att slå tillbaka.
Bidrar regeringens politik till ekologisk hållbarhet? Knäpptyst. Bidrar regeringens politik till mänsklighetens långsiktiga överlevnad? Knäpptyst. Statsministern vänder sig om och börjar gå.
Nu är det höst, så börja älska det som faller; snart är ni döda, så sluta frukta förändring; ingen lever för evigt. Vad är det för gamla lövträd som inte delar med sig av den frukt som tynger dem?
Det finns ingen anledning att kritisera, ingen anledning att protestera, ingen anledning att göra uppror. Varför ska vi ens sträva mot ett jämlikt och ekologiskt hållbart samhälle? Varför?
Klädd i tunna plagg, vävda av planetens finaste trådar, vandrar hon långsamt på stigar utan slut. Hon väntar inte på nästa lyckorike: det finns i varje andetag, det följer varje steg hon tar.
Hon dansar, men skulle inte kunna det om vinden tystnade, inte tordas det utan jord, inte förmå det utan vatten, knappast sprida glädje med sin dans om inte solens strålar fick henne att le.
Om vi vill skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, måste vi begrava myten om att vi lever i den bästa av världar, omedelbart och på djupaste allvar börja ställa om vårt sätt att leva.
Oljebolag som ostraffat tar livet av våra barn och barnbarn: bensin och diesel; fossila bränslen som snabbt för mänskligheten mot avgrunden. Varför är det inget som hindrar dem, tvingar dem att sluta?
Energislavarna blev allt färre; fossilmissbrukarna blev allt färre; avbruten politiskt sanktionerad massutrotning; människorna på planeten började leva i harmoni med naturen.
Budskapet sprids med vinden, med havsströmmarna, med de flytande, strandsatta, döda: hållbarhet och fred, inte global kapprustning; jämlikhet och makt över samhällsutvecklingen, inte social utslagning.
Kilometer efter kilometer med asfalt som dämpar ångesten, men likt inlandsisarna har asfalten börjat smälta. Varför är inte värnandet av vår planet grundläggande? Vad skymmer sikten?
Jorden blir allt varmare, men det har inte förändrat läroplanen; skolan är fortfarande inte en plats för kritiskt tänkande, nyfikenhet och kreativitet, en plats för lustfylld trädgårdsodling.
Med vatten ska vi omvandla denna plats; med regn, bäckar och sjöar ska vi återigen bli förenade, snart ställa om; en ström av kärlek fyller torra flodbäddar; uttorkat är nu det uttorkande.